Arbetsförmedlingen, ett horhus.

Somnade inte förrän sent igår, men skulle ändå upp tidigt idag - för jag skulle till fucking ArbetsFörmedlingen och bli mentalt våldtagen.  
Det är helt otroligt vilket korkat system de har!

Jag kommer dit, mest för att försäkra mig om att allt står rätt till - att jag har fått min nya handläggare, att mina meriter är i ordning osv. Sen skulle jag också avboka ett möte som jag skulle ha den 2a januari, eftersom jag är i London vid det tillfället. Såhär såg min och Berits (sura tanter heter Berit!) konversation ut:

Berit: Du är kallad den 2a januri, ser jag här...
Jag: Ja, just det, det är en av anledningarna att jag kom hit. Jag måste avboka den tiden. Det står på mitt pappaer att man ska kontakta arbetsförmedlingen, men jag visste inte om man skulle ringa kundtjänst eller komma hit. 
- Okej, varför kan du inte komma?
- Jag är inte i Sverige vid det tillfället. 
- Näheee...
- ...
- Ja, sådant måste ju godkännas av oss. 
- Okej?!
- Ja, risken är att du kan bli av med din ersättning om du tar ledigt när du är inskriven i JOB. 
- ... Va? Även om det rör sig om 3 dagar? 
- Ja, du tar ju ledigt från din aktivitet. 
- Min aktivitet är att söka jobb, i princip. Jag tror inte att det är många arbetsgivare som hänger på telefonen under nyår och de två kommande dagarna. 
- Ja, jag får lämna ett meddelande till din handläggare så får han höra av sig. 
- Okej, kan han ringa mig idag då, eller?
- Nej, han har semester till efter nyår.

Ja, men det är ju JÄVLIGT ironiskt att personen som ska ringa och klaga på mig för att jag tar semester i TRE FUTTIGA DAGAR är LEDIG!!! Jag blir så less. Less, less, less! Är det meningen att AF ska ta ifrån mig delar av mitt eget liv, enbart för att jag är inskriven där? Har de rätt att bestämma om jag ska få resa eller inte?! Och nej, missförstå mig inte, jag är inte en person som känner att resor är nödvändigt för att leva eller att "jag behöver komma bort", verkligen inte. Jag har aldrig varit en person som MÅSTE utomlands minst en gång om året, men detta är inte en vanlig 'komma bort'-resa. Detta är nyårsfirande, 7 år av längtan till ett land som jag aldrig besökt, första gången jag reser på 6 år, min första resa med min sambo... Och nu kommer af och säger till mig att det är inte okej och att de kan dra in min ersättning. Vet ni vad? Min första tanke var, helt ärligt: Jag skriver ut mig! Behåll pengarna, behåll era papper - jag bryr mig inte. Jag offrar GÄRNA mina 3000 i månaden för att slippa ha med af och försäkringskassan att göra. Jag söker jobb, jag går på möten, jag går på intervjuer, jag skickar in papper, jag redovisar och fan och hans moster. Om det inte duger - skriv ut mig!

Jag ringde till Emil, rätt så förbannad, och frågade honom vad han ansåg om tanken att jag skulle bli prostituerad. Ni vet, för att syssla med något med mer värdighet än vara inskriven på af. Men när jag tänkte närmare på det så insåg jag att det är egentligen sak samma. Af är hallicken, arbetsplatserna (snarare "praktikplatserna"!) är torskar och jag är den lilla, förvirrade horan. Hallicken skickar ut mig till torskarna - de ser möjlighet att utnyttja mig för en kortare tid och sedan slänger de ut mig. Jag får en liten månadsersättning, men jobbet jag gör är värt så mycket mer - men de pengarna sparar ju staten in. Alla tjänar på det, men minst jag och ändå gör jag allt jobb. 

Jag ber om ursäkt. Jag är på dåligt humör och då blir allt överdrivet och kanske en aningen förvrängt. Men jag säger inte att jag inte menar det jag skriver. Jag är inget big fan of Arbetsförmedligen och jag är inte ensam om det. När hörde ni senast "Åh, vad skulle jag gjort utan ArbetsFörmedlingen - jag älskar dem!" ? Kalla mig omogen eller löjlig, see if I care. 


Allmänt | |
Upp