Jag vill börja med att klarlägga en sak innan jag fortsätter med detta inlägget:
Jag älskar hundar!

Så, nu när vi har det ur världen - så måste jag ge en stor diss till folk som går på stan med sin hund lös. Som sagt, märk väl, jag älskar hundar. Jag är inte rädd för hundar. Jag har inget skrämande barndomstrauma i ryggsäcken. MEN jag tänker på människor som faktiskt är rädda för hundar. Barn eller äldre, till exempel. Eller ANDRA hundar. 
Jag kommer ihåg för några veckor sedan när jag och Emil var på bio. Vi gick ifrån biografen och utanför var det en man som gick med sin schäfer, utan koppel. Klockan var ganska mycket på kvällen, så det var inte så många människor ute. Jag antar att han tänkte att det inte var så farligt att ha hunden lös då. Men jag tänkte snarare såhär: Om han är ute på en kvällspromenad med sin hund, så finns det en risk att någon annan är ute med sin hund. Och jag känner mycket väl igen känslan av att vara ute med en hund och möta en annan person med sin kopplade hund. En av hundarna blir alltid nyfiken och börjar hoppa och skälla. De eggar upp varandra! En massa tråkiga saker han hända. Hade man sagt till denna personen att koppla sin hund så skulle man I BÄSTA FALL få ett vänligt svar tillbaka såsom "nej, men det är ingen fara, han har aldrig gjort något mot någon. Han är världens snällaste!" Ja, det är MYCKET möjligt att din hund är världens snällaste, har aldrig gjort en fluga förnär och kan "vacker tass" och allt sånt där - men hur mycket du än tränar en hund så ligger det tusentals år av instinkter i kroppen på dessa djur. Jag bryr mig inte ett skvatt om du bor på landet, flera kilometer från närmsta granne osv - då kan du gå lös med hunden hur mycket du vill. Men går du mitt i stan, så kanske du bör tänka på andra hundar och människor. Det är inte för mycket begärt att ha koll på sin hund, är allt jag menar. Ett annat lysande exempel är när jag och min syster promenerade med våra hundar, en collie och en cocker spaniel. Rätt som det är så kommer en litet chihuahua utspringande från en trädgård (eftersom där inte fanns några staket). Vi har våra hundar kopplade. Jag lyfter upp cocker spenieln, för hon är liten - men det är inte lika lätt att bära upp en fullvuxen collie. Nu tänker ni: "jamen Emma... vad skulle en chihuahua kunna göra mot två större hundar?" Förmodligen inte så mycket - men det är inte min största oro. Jag tänkte inte så mycket på mina hundars säkerhet vid det tillfället. Jag tänkte på den här mikorskopiska minihunden!! Våra hundar är i koppel, Chihuahuan är lös och börjar hoppa och skutta vid våra hundar. En kopplad hund känner sig inträngd då och gör VADÅ?! Jo, går till försvar! Instinkter!! Då kvitter det ta mig fan hur mycket jag än säger "sitt, ligg, fot, loss" osv. Förstår ni? Det fungerar på andra sättet också. En lös hund behöver inte vara den som hugger, det kan vara den kopplade som gör det också. Men jag vill inte att min hund ska få skit för att någon annan inte kunde hålla koll på sin. I värsta fall kan man bli tvingad att avliva sin hund eftersom den varit "för aggressiv". Förstår ni hur hjärtskärande det är, speciellt om man tänker på att sånt kan undvikas om hundarna hade varit kopplade. Som tur var hände inget! Min mamma var med om en ännu värre historia. Hon var ute ensam med båda hundarna - när hon ser två stycken hundar springa mot henne, en schäfer och en amstaff. Ägaren går i rask takt några tiotal meter bakom. Vad kan mamma göra i det fallat? Inte så mycket. Hon lyfte upp cocker spanieln och försökte dra in collien så gott hon kunde. Men vad hjälper det när två stora, lösa hundar kommer? Hon skrek på ägaren att han skulle ta sina hundar, men han svarade som många andra gör "de är snälla och vill bara hälsa!" När mamma kom hem var hon väldigt uppskärrad. Hon sa, citat, "Jag trodde det var sista gången jag skulle få se en av mina hundar!" Ja varför inte? Risken finns! Det jag vill säga är alltså att för alla trevnads skull så bör hundar vara kopplade när man är ute och går med dem - där det finns annat folk och andra hundar. Klart att hundar ska få springa lite fritt då och då, men det finns en tid och plats för allt! Sidenote: De människor som motargumentarer detta med att säga "du ser inga föräldrar som har sina 10åringar kopplande!" Det är bara löjligt. Ungar kan vara lite gnälliga och irriterande när de springer runt, men de kan liksom inte skada någon. De hugger inte folk eller andra djur om de känner sig hotade direkt. På många sätt kan ens hund vara som ens barn, men när det gäller regler och restrektioner så TROR jag att det är lite annorlunda. Enough said. Ville bara skriva av mig lite :)