Singel.

Jag har sedan en tid tillbaka kännt att mitt och Emils förhållande inte har... "känts rätt". Det är svårt att sätta ord på det. Emil delade inte mina känslor fullt ut och han var mer redo än vad jag var att lösa det. Men jag var inte där. Jag känner att jag behöver vara ensam och (varning för klyscha!) växa som människa. Så igår fattade vi mer eller mindre ett gemensamt beslut att bryta upp. Han ville inte gå och vänta och jag ville inte orsaka honom mer skada. Men det känns inte som slutet... märkligt nog. Som om det finns en chans att vi kan hitta tillbaka till varandra. Jag tror att vi hade världens märkligaste/bästa break up i historien! Vi skämtade, skrattade och pratade - som vuxna människor. Det kändes jättebra, även om vissa saker inte känns jättebra... Jag kommer sakna honom och jag kommer för alltid älska honom ❤️ Han förtjänar att vara lycklig, men just nu tror jag inte att det är med mig. Men förhoppningsvis kommer vi kunna umgås som vänner! Sen får vi se vad framtiden utvisar... 





Allmänt | |
Upp